Kategoriarkiv: Tankar

En ny kompis & lite frustration

Kör ju en ”ledig” vecka till innan mitt nya uppdrag börjar nästa måndag och i dag hade jag några ärenden till Ö&B och posten. Blir man då inte skogstokig när man kommer ut till bilen och någon, bokstavligen talat I.D.I.O.T parkerat så nära så man inte kommer in i sin egen bil. Inte hade jag någon penna i bilen heller när jag väl krånglat in mig via passagerarsidan. Annars hade jag skrivit en lapp att de gärna får ringa upp och förklara hur de tänkte. Blir så trött. Har man verkligen så dålig koll eller gör folk det för att jävlas?! Ibland undrar man verkligen hur det står till i huvudet på folk. Väl på Ö&B handlade jag såna där tråkiga saker som toa, hushållspapper, tvättmedel men också nya tuschpennor och ritblock till barnen. Både Alexios och Georgia är inne i en målarperiod. Alexios gör olika gubbar, djur och hus medans lillasyster går mer in på streck i olika färger. ? Jag älskade att rita och måla när jag var liten och blir glad om barnen tycker om det med så klart. Sen hämtade jag ut den fina vattenkokaren från Eva Solo som nu står på diskbänken. Såå nöjd!!

image

Lilla du med din Yaris, hur tänkte du??

image

Danskar kan det här med design...

Välja skola

I fredags låg den i lådan. Broschyren om att välja förskoleklass. Känns spännande och lite läskigt på samma gång och även om själva förskoleklassen kanske inte skiljer sig så jättemycket från förskolan är det ju ändå nytt, med nya omgivningar, lärare och klasskamrater. Sen känns det, tycker jag, att när man är i förskolan så är man i ”den världen” hur länge som helst och att den tiden aldrig ska ta slut. Sen hux flux går åren och så står man där med en broschyr i handen och ska välja det bästa tänkbara för sitt barn. 🙂

Av en slump fick jag reda på att det var ett info-möte igår kväll, i den skolan vi har närmast och tänkt som förstahandsval. Så jag gick dit och fick en väldigt bra magkänsla. Trevlig rektor, personal och lokaler. Så jag är glad att jag fick reda på det och att jag gick iväg och lyssnade.

IMG_20160118_222529

Överraskad

Ett kort låg i brevlådan igår. Ett födelsedagskort från mamma. Ibland blir man positivt överraskad. Blev väldigt glad! 🙂

Apropå mammor, läste Petters otroliga vackra och sorgliga text om sin mamma på Instagram igår. Hans mamma har nu gått bort och jag grät en skvätt för det var så fint skrivet. ❤

image

Ett år äldre

I lördags blev jag så ett år äldre. Kan inte påstå att jag direkt känner mig som de 43 år jag nu fyllde. Är fantastiskt glad över att jag får vara frisk och att det inte dykt upp alltför många rynkor eller att kroppen kollapsat totalt ännu. 🙂

Fick fin sång av mannen och barnen, men hoppade faktiskt presenter. Ja Alexios hade gjort några fina teckningar till mamma så klart. Vi hade en lugn lördag med god mat och efterätt och lördagen swishade förbi alldeles för fort.

Fick även så många fina grattis via sms, telefon och via FB. Tack alla!

Dock blir jag lika besviken varje år när jag inte får ett enda grattis, varken ett litet kort, sms eller samtal från min egen mamma. Försöker verkligen hålla mig uppe och inte ”bry” mig, men sen faller jag ändå på målsnöret. Jag fattar inte varför det är så svårt. Inte ens en enda kommentar eller tack för julkortet där jag skickade med en fint kort på barnen. Sånt gör mig så ledsen!!

Det här året har jag tänkt väldigt mycket på det här med vår relation som i så många år varit svajig och varför det bara är jag som ska höra av mig. Sista gången jag såg eller pratade med mamma var på Alexios födelsedag i maj förra året. Har tänkt under hösten att ja hon ringer väl någon gång. Sen går dagarna, veckorna och månaderna och inget händer. Hon finns där emellanåt i mina tankar, men sen blir jag arg och ledsen över hur det är och tänker att det lika bra kan vara. Jag är så oerhört lik mamma i mycket, men en sak vill jag aldrig ta efter oavsett vilka tråkigheter eller depressioner jag eventuellt kommer gå igenom. Mina barn är mitt allt och jag vill och hoppas att jag  alltid kommer att få vara delaktig i deras liv.

image

Älskar älskar tulpaner!

image

Älskar er till månen och tillbaka, för alltid!! ♥

Klädtokig

Det kan väl inte undgått någon, att jag är extremt klädtokig och har varit så länge jag minns. En egenskap kan man säga så? som jag ärvt från mamma och det bästa jag visste var när jag fick gå i affärer med henne. Jag är uppvuxen i Täby och då sent 70-tal och under 80-talet fanns NK i Täby Centrum. Där flanerade vi omkring och jag såg när mamma spanade runt bland klädstängerna och provade blusar och annat och en del fick ibland följa med hem. Pappa kommenterade emellanåt med.. Har du en ny blus? nääää svarade mamma, den här gamla trasan, den har jag haft länge…Med prislappen kvar skrattade pappa.. Hahaha undrar hur många som kör den grejen egentligen..?

Jag har upptäckt att jag ibland ”smusslar” jag med, fast jag inte har någon som helst orsak till att behöva. Men det kanske är för att döva mitt egna ”dåliga” samvete när JAG vet att jag shoppat alldeles för mycket och lixom hänger in plagget in garderoben och ”glömmer” av det. Det som är sån tur i vår grekiska familj, är att vi är likadana allihopa. Min sambo gillar att shoppa, min svägerska, svåger och svärmor så jag har hamnat i rätt familj så att säga. 🙂 Och någon last tycker jag att man kan få ha. Det jag tröttnar på säljer jag eller skänker bort så någon annan får glädje av dem.

image

En alldeles fantastiskt skön och snygg kofta med volang som knäpps med två knappar. Ångrar att jag inte slog till på en svart när det fanns.. Koftan kommer från Fanny Michel.

image

En regnig mörk november morgon kräva skinnhandskar med leopardmönster…grrrr Från Soaked in lyxury.

Trött och frustrerad

Skrev ju i mitt förra inlägg om att vår pojke varit orolig en tid, nu tror jag vi fått en bild av varför. Det började för ett par veckor sedan, när det var flera pojkar på förskolan som tog med sig legofigurer utan vår vetskap. Inga leksaker får ju stanna kvar, ja förutom på hyllan i enstaka fall så det här har de verkligen smusslat med. Sen har det visat sig att Alexios som varit en ”bovarna” inte fått ta hem sina saker igen då en annan pojke som vi upplevt problem med , i olika sammanhang, under hela förskoletiden sagt att det inte är hans och att de ska vara kvar. Alexios har då känt sig, skamsen för att han gjort något han inte fått och sen blivit ledsen för att han inte får ta hem sina saker igen. Han har m a o inte vågat säga något till oss för han har varit rädd för att få skäll hur han än gör. Det förklarar en stor del oron och ont i magen han haft när vi nu pratat med honom om detta. Sen har även den här andra pojken, som vi kan kalla Sven allt som oftast ett väldigt buffligt och hårt sätt, det upplever vi att han har mot de flesta barnen på förskolan, men Alexios har blivit mest utsatt då han inte säger något utan blir just ledsen. I måndags kväll hade jag ett samtal med Svens mamma som tyckte det var bra att jag tog upp detta och vi hade en bra diskussion, samtidigt blev det flummigt för hon menade på att ”de är ju bara 5-åringar” och man kan inte kräva alltför mycket…för att, i nästa sekund, oj sen ska de upp i skolan och sen bli vuxna…Samtidigt medgav hon att de vet att han har ett buffligt sätt och inte alltid kan ”föra” sig i sociala sammanhang.

Hur som haver så kände jag att, vad skönt nu kan vi komma över detta med legot. Alexios vet att han gjort fel, och han har fått tillbaka sina saker så let´s move on..

Då händer nästa grej, igår när jag hämtar barnen så är de ute på gården, jag går in med Georgia för att plocka ihop våra saker och kommer sen ut för att ta med oss Alexios, då hör jag hur en ur personalen ropar till Sven, sluuuuta genast, så där gör man inte!!. Jag kommer fram och båda killarna vill inte svara på vad som hänt. Jag frågar först Alexios som ”inte kommer ihåg” och sen frågar jag Sven som efter mycket om och men säger, jag slog Alexios på kinden. Men varför gjorde du det undrar jag, gjorde han något dumt som du blev arg på? Nää.. ja men då får du sluta med såna saker som att slåss säger jag, för jag som mamma blir både ledsen och arg.

Sen när vi är hemma ringer Svens pappa, som ber så mycket om ursäkt, och att det här var ju tokigt, speciellt efter att vi diskuterat läget dagen innan. Mm säger jag, jag vet inte vad det är som utlöser detta, att Sven måste slåss. Ja jag frågade Sven och då säger han att han blev irriterad på Alexios och då slog honom säger hans pappa som även förklarat att så löser man inte saker och ting, Han började även han att de är ju bara 5-år och även vuxna människor i 40-årsåldern inte alltid går inte ihop…Vad har det med saken att göra?? De har regler som de ska följa när de är på förskolan, en av punkterna är att inte slåss eller puttas och så händer just detta.

Det är våra barn det gäller och det är inte okej att slåss för att man blir irriterad för att någon annan säger något som du inte gillar just då. Punkt slut!! När jag senare kollade med Alexios vad som hänt så säger han att de stod och boxades mot händerna, Alexios hade sina tjocka handskar på sig och Sven missade att träffa och då skrattade väl Alexios och sa nåt som typ, jag är starkare än dig och det klarar inte Sven av. För det mesta som inte går just hans väg blir han väldigt arg och irriterad över.

Jag förstår mer än väl att det måste vara jättejobbigt när ens barn hamnar i fokus för att vara en bråkstake, men nu har det hänt några gånger för mycket och mitt tålamod börjar ta slut. I dagsläget är det bäst att dessa två pojkar är i från varandra och leker med andra. För uppenbarligen gör ju Alexios något som triggar igång Sven…

Illamående och fundersam

 

På väg ner till lagret på jobbet för att skicka iväg ett paket samt köpa lunch. Mår illa idag. Vet inte om det är nåt i kroppen eller om det är för att jag hela morgonen lyssnat på alla fruktansvärda j..la hemskheter som händer i Sverige just nu. På nyheterna radas morden upp som det helt plötsligt blivit vardagsmat. ”Vampyrmannen”, morden på IKEA, mordet på Lisa Holm, skolattacken i Trollhättan, samt idag även begravningen av Lavin Eskandar. Elevassistenten som försökte ingripa under skolattacken.

Hur går man vidare som förälder, anhörig, nära vän, kollega när sånt här händer? För dem som mister sitt barn, men även de som är förälder/föräldrar till ett barn som väljer att ta andras liv? Hur tar man sig igenom en riktig kris?

Går med så mycket funderingar och tankar just nu och är nära till gråten mest hela tiden..

 

image

Koftan från Soked in Luxury till svarta byxor och top från House of Lola. Brillor Hugo Boss. Nertill skymtar en par stövlar från Tamaris.

När dagen inte blir som man tänkt sig

Vaknade i ottan, som vanligt då barnen inte visar den minsta tillstymmelse till att sova ens 30 min längre än vad de gör på vardagarna. Det är bara att masa sig upp och dricka massor av kaffe. ?
Tanken var att de skulle till thia och thios idag och stanna över natten och D-man och jag skulle iväg och titta på kök och fixa hemma. D-man kommer fint iväg med barnen, men efter ett tag tycker jag det tar en väldans tid för honom att komma tillbaka och blir orolig att något hänt på hemvägen. Ringer och då är Alexios inte alls pigg på att vara kvar. Vi har nu upptäckt att det blir så här när han vaknar så där supertidigt och blir trött lagom till lunch. Så det var bara för D-man att packa in barnen igen och åka hem. Georgia kräks så klart så det blev att ”sanera” henne och bil för D-man och sen ta sig an två barn som var överaktiva då ingen sovit.
Jag blev så där lagom glad. Hade sett fram emot att titta på kök, få en kväll i lugn och ro, och framförallt en sovmorgon. Men det sket sig big time kan man lugnt säga. Jaja vad är väl en bal på slottet??!! ?

Nu sover de och jag har tänt ljus. Det är det mysigaste med dessa mörka höstkvällar. I morgon är en ny dag och vi hoppas att de kan sova liiite längre än till kl 6….Wish us luck!

image

image

Det enda positiva var att jag fick en ganska lång powernap i soffan innan de dök upp hemma igen. Mina troll!!

Ännu ett adjö

Idag var det begravning igen. Lite för mycket av den varan detta år tycker jag. Den här gången sa vi adjö till min svågers pappa som jag bara träffat en gång, men jag och D-man ville vara där för hans skull då vi umgås mycket och han är gudfar till vår dotter. Det var en fin ceremoni i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården med mycket sång och tal. Efteråt var det minnesstund i Folkets hus i Bagarmossen.
Efteråt hamnade vi i fredagsköerna och åkte och hämtade barnen som båda var hos yaya. Georgia var där igår också då hon slog upp ett djupt jack över ögonbrynet häromdagen så vi fick åka till akuten och sy.
Nu är jag helt slut efter den här veckan. Blir alltid en massa spänningar som släpper efter en begravning också, även om det inte var en nära relation. Men det är jobbigt och ledsamt att se andra i sin närhet vara ledsna.
Nu ska vi mysa i soffan med lite snacks. Det är vi värda!!

image

Idag blev det en svart klänning och kavaj från House of Lola. Smycken Sahara Silver, gråa strumpbyxor och skinnstövlar.

Förkyld

Så har man fått höstens första förkylning, kände igår kväll att det var något på gång. Tung i huvudet, värk i kroppen och frusen. Mycket riktigt i morse vaknade jag snorig. Ingen av barnen verkar dåliga så jag hoppas det är en lindrig variant jag fått.

Inne på min tredje vecka på jobbet och dagarna går såå fort. Så himla mycket att lära sig och ta in. Men det är kul och det är huvudsaken. I morgon ska jag träffa min konsultchef och äta lunch och göra en avstämning, ska bli trevligt då vi inte setts sedan innan sommaren.

Alexios försöker varenda dag med, får jag gå hem till en kompis?? eller får han eller hon komma hem till mig?? Alla håller på och ”tjatar” på förskolan så jag är nog inte ensam, men just nu orkar jag inte ha fler barn hemma hos oss. Visst någon dag får han gå hem till någon eller vice versa, men that´s it. Jag kan förstå att Alexios vill leka mer då jag just nu hämtar både honom och lillasyster tidigt då allt fortfarande är nytt för Georgia och hon blir trött. Därför får jag lite ångest över att så ofta säga nej så jag kompenserar det med att baka något ibland så myser vi med fika efter middagen. Det är väldigt poppis och så länge han inte genomskådar mig så kör jag på… 🙂 Jag är helt slut när jag väl är hemma. Mitt jobb fortsätter ju lixom, med att bada/byta på barn, laga mat, plocka, städa, tvätta osv. Och så nytt jobb på det. Men det blir bättre, om en månad är vi på banan och det mesta går på rutin. Idag blev det bakning och en tigerkaka som blev så himla god med bästa betyget från Alexios, mamma vad god den är, får jag ta tre bitar?? Eeeeh nä, men två. 🙂

Jag längtar såå efter mina nya glasögon, hoppas verkligen att de kommer till helgen. Idag tog jag mina ”gamla” Ray-bans. Så fort jag känner mig det minsta risig klarar inte ögonen av linserna och jag blir helt grumlig i ögonen. Tur att man kan byta, tycker det väldigt skönt med linser, men så roligt med glasögon för det blir som en accessoar och en snygg detalj. Ja om man hittar en båge man passar i vill säga.

Nu blir det soffläge en stund och sen sooooova!

 

En tigerkaka i mammas gamla sockerkaksform som blev helt perfekt!!

En tigerkaka i mammas gamla sockerkaksform som blev helt perfekt!!

 

Tidig morgon och på väg till jobbet.

Tidig morgon och på väg till jobbet.