Klädtokig

Det kan väl inte undgått någon, att jag är extremt klädtokig och har varit så länge jag minns. En egenskap kan man säga så? som jag ärvt från mamma och det bästa jag visste var när jag fick gå i affärer med henne. Jag är uppvuxen i Täby och då sent 70-tal och under 80-talet fanns NK i Täby Centrum. Där flanerade vi omkring och jag såg när mamma spanade runt bland klädstängerna och provade blusar och annat och en del fick ibland följa med hem. Pappa kommenterade emellanåt med.. Har du en ny blus? nääää svarade mamma, den här gamla trasan, den har jag haft länge…Med prislappen kvar skrattade pappa.. Hahaha undrar hur många som kör den grejen egentligen..?

Jag har upptäckt att jag ibland ”smusslar” jag med, fast jag inte har någon som helst orsak till att behöva. Men det kanske är för att döva mitt egna ”dåliga” samvete när JAG vet att jag shoppat alldeles för mycket och lixom hänger in plagget in garderoben och ”glömmer” av det. Det som är sån tur i vår grekiska familj, är att vi är likadana allihopa. Min sambo gillar att shoppa, min svägerska, svåger och svärmor så jag har hamnat i rätt familj så att säga. 🙂 Och någon last tycker jag att man kan få ha. Det jag tröttnar på säljer jag eller skänker bort så någon annan får glädje av dem.

image

En alldeles fantastiskt skön och snygg kofta med volang som knäpps med två knappar. Ångrar att jag inte slog till på en svart när det fanns.. Koftan kommer från Fanny Michel.

image

En regnig mörk november morgon kräva skinnhandskar med leopardmönster…grrrr Från Soaked in lyxury.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.